Vad är trichotillomani?

Trichotillomani eller hair-pulling disorder är en sjukdom där man återkommande drar loss hårstrån från kroppen. De vanligaste områdena är skalp, ögonbryn och ögonfransar, men kan omfatta vilken som helst del av kroppen där det växer hår. Områden där hen drar loss hår kan också variera med tiden.

Personer med trichotillomani kan dra loss hår under korta perioder utspridda under en dag eller under färre tillfällen, som då brukar pågå oavbrutet i flera timmar. Detta sätt att dra loss hår kan fortsätta i månader och ibland flera år. Trichotillomani kan också komma i skov med perioder då personen kan motstå impulsen att rycka bort hår.

Liksom vid dermatillomani kan beteendet upplevas som en ovana, som ett svar på ett inre sug eller fungera ångestlindrande.

Beteendet kan ske mer eller mindre medvetet. Det kan börja som en anspänning där personen fokuserar på ritualen för att få en lättnadskänsla, eller med ett mer ofokuserat automatiskt beteende där personen verkar omedveten om sina ritualer. De kan också få en känsla av att det kliar eller att de får en stickande känsla i hårbotten och rycker då bort hår för att få en lindring.

Vilka problem medför trichotillomani?
Beteendet att dra loss hår kan få negativa följder socialt då personen kan få kala fläckar på huvudet och/eller tunt hår så att skalpen syns igenom. Även förlusten av ögonbryn och ögonfransar kan kännas skamfylld och generande samt att plockandet, oavsett var, kan skapa en känsla av kontrollförlust. Detta kan hindra personen från att gå till skola, arbete eller ha ett socialt umgänge.

Olika typer av beteenden kan uppvisas vid ritualen att dra loss hår. Det kan handla om att välja ut en speciell hårtyp eller färg på hårstrå och dra loss detta eller att dra loss hår på ett speciellt sätt, till exempel med hela roten. Ritualerna kan uppta mycket tid och orsaka stress då personen inte hinner med annat såsom att laga mat, städa eller bara få vardagen att gå runt.

Hos vissa kan lusten att rycka bort hår från andra människor, husdjur, dockor eller andra håriga material som mattor och tröjor uppstå.

Personer som har trichotillomani kan få bestående skador på hår och hårbotten som gör att håret inte växer ut eller att de får en sämre hårkvalitet. Risk för att få värk i handleder, rygg och nacke kan vara en följd av beteendet och de kan även få ögoninflammationer när de drar bort ögonfransar. Tuggar personen på och biter av håret kan hen få problem med att tänderna slits eller går sönder. När ritualerna innebär att hen sväljer hår kan detta skapa hårbollar som orsakar problem med mage, tarmar och matsmältning. Detta kan i sin tur leda till blodbrist, illamående, kräkningar och tarmvred.

Samsjuklighet (komorbiditet)
Vanligaste samsjuklighet är depression och dermatillomani (skin-picking). Kliniska rapporter visar att det finns samband mellan ADHD och trichotillomani.

Orsak
Ny forskning har visat att orsaken till att trichotillomani uppstår kan ha genetisk grund. Forskare vid Duke University säger sig ha identifierat en genmutation som kan ligga bakom sjukdomen. Andra källor visar att det kan bero på att serotoninhalten i hjärnan är rubbad. Trichotillomani kan även utlösas av traumatiska händelser, depressioner och mycket mental/social stress.

Behandling
Den mest använda behandlingsmetoden för trichotillomani är idag kognitiv beteendeterapi, KBT, men SSRI-preparat sägs också hjälpa. Ofta används dessa i kombination med varandra. Vissa väljer istället att försöka behandla sig själva genom att till exempel raka sig på det utsatta stället eller slänga eventuella hjälpverktyg.

Den form av KBT med störst bevisad effekt vid trichotillomani är Habit Reversal Training – HRT, där man försöker hitta alternativa beteenden till hårplockandet. För att göra det behöver man förstå det underliggande beteendet, vilket kan beskrivas som ”plockandets onda cirkel”: