Vad är OCD/tvångssyndrom?

De flesta som har OCD har både ofrivilliga tankar, så kallade tvångstankar, och utför ritualer, så kallade tvångshandlingar.

De ofrivilliga tankarna är återkommande och ihållande tankar, impulser eller fantasier. Dessa upplevs som inkräktande, meningslösa och orsakar kraftig ångest, skräck eller obehag. De ofrivilliga tankarna kan dyka upp i vilka vardagliga situationer som helst.

Exempel på ofrivilliga tankar:

• • tänk om det börjar brinna?
  • tänk om jag får aids?
  • tänk om min mamma dör?
  • tänk om jag har slängt något viktigt

Ritualer/tvångshandlingar
En person med OCD utför ritualer för att lindra eller förhindra obehagskänslor, eller för att förhindra en fruktad händelse. Det kan handla om upprepade beteenden (som handtvätt eller upprepade kontroller av kranar, lampor, spis, kaffebryggare innan man går ut). Ritualer kan också vara mentala (bara i huvudet) och bestå av räknande, ramsor eller andra magiska tankar. Undvikande av situationer som ger tvångsimpulser kan också ses som en ritual.

Att be andra om försäkringar, exempelvis om saker är rätt utförda eller att man inte har nuddat något smutsigt kan lindra för stunden, men leder lätt till att samma fråga upprepas i det oändliga.

Att ha OCD
Personer som har OCD är rädda för att ”det ska bli fel” och de känner sig ofta ensamma med ansvaret för att det inte ska bli det. Logiskt sett vet de (oftast) att de inte kan styra över allting men känslan att ”bara jag gör denna ritual så blir allt bra”, finns och skapar ångest om de inte får eller kan utföra ritualen. Listan över vad som kan bli fel är oändligt lång vilket kan göra det svårt att exakt beskriva problemen.

Denna övertygelse kan också innebära en känsla av att behöva ta ett större ansvar, en tendens att förstora faran av hot, vara perfektionistisk, en intolerans mot osäkerhet, en övertro på sina tankar (att få en ”dålig” tanke är detsamma som att agera på denna) och ha ett behov av att kontrollera sina tankar.

Ritualer tar tid
Ritualer med kontroll av elektriska apparater, kranar, fönster eller dörrar kan ta mycket tid som gör att personen inte kommer hemifrån till skola, arbete eller sociala funktioner. Är personen orolig för att utsätta sig själv eller andra för smuts eller smitta stannar hen kanske hellre hemma. Vid rädsla för smitta kan hen också undvika att uppsöka läkare eller sjukhus och får då inte adekvat vård vid sjukdom. Personer med OCD kan också undvika att ta medicin av rädsla att den är kontaminerad. De kan också skapa strategier för att undvika saker som kan utlösa tvång och istället isolera sig för att slippa kontrollera och att känna sig osäkra. Dessa strategier kan till exempel omfatta rädsla för nära relationer eller att inte färdigställa skol- eller arbetsuppgifter.

Som person med tvångssyndrom (OCD) lever man ett liv med starkt försämrad livskvalitet. När det är som svårast går nästan all energi åt till sjukdomen. Man försöker leva så att ångesten och tvångsimpulserna, som ibland är överväldigande, ska hålla sig borta. Detta gör ofta livet mycket begränsat.

Söker hjälp för andra problem
I de flesta fall vet den som har OCD att ritualerna man gör/tänker är konstiga och inte ändamålsenliga, men kan ändå inte låta bli att utföra dem. Det gör att människor som lider av OCD ofta tiger om sina problem, tyvärr också för sina behandlare. Man söker i stället för andra problem, såsom handeksem, sömnsvårigheter, oro, nedstämdhet etc.

Att leva med någon som har OCD
Familjen blir ofta involverad i ritualer då personen som har OCD exempelvis ockuperar badrum och dusch i timmar, tänder och släcker lampor ett visst antal gånger, ständigt tvättar kläder eller vill ha lugnande bekräftelser och försäkringar. De kan också ha svårt att slänga papper eller tidningar i rädsla för att det står något viktigt i dessa. Förpackningar och mat kan också samlas, vilket kan involvera hela familjen, då de ska slängas och sorteras på ”rätt” sätt. Då det inte ser ut att finnas någon logik i beteendet kan det vara mycket frustrerande för omgivningen.

Påfrestningarna för hela familjen kan bli enormt stora.

Läs mer om att vara anhörig

Skolarbetet påverkas ofta
I skolan kan det bli problem då elever med OCD kan ha svårt att skriva eller räkna i rädsla att det blir fel eller att vissa bokstäver och siffror känns farliga. De kan sudda och skriva om ett otal gånger eller endast skriva delar av en bokstav eller siffra. En elev med OCD presterar ofta till hälften av sin förmåga. Somliga har svårt att ens komma iväg till skolan, och hos många hemmasittare finns en diagnos i bakgrunden. För andra är det omöjligt att fokusera på skolarbetet.

I en enkät genomförd av Svenska OCD-förbundet i Uppsala visade svaren hur tvångssyndrom kan gestalta sig i skolan:

￭ ”Jag suddade ständigt, det ska se perfekt ut.”
￭ ”Pennorna ska ligga perfekt.”
￭ ”Jag måste upprepa ett ord ett visst antal gånger.”
￭ ”Jag läser och läser om, men har svårt att förstå meningen för att orostankar tar över.”

Läs om OCD-förbundets e-kurs för skolpersonal

Behandling
Studier från USA och Storbritannien visar att det kan dröja 10–17 år innan personer med OCD söker hjälp, får en korrekt diagnos och en adekvat behandling. Den vanligaste behandlingen är KBT tillsammans med så kallad exponering (KBT/ERP). Ofta kombinerar man psykoterapeutisk behandling med läkemedel (SSRI-preparat).

Det är också viktigt att lära sig stresshantering. Att leva med tvång är en belastning, och denna stress kan leda till att man mår sämre generellt och kan ha svårt att sortera ut vad som är verkliga problem och inte. Att få hjälp med problemlösning och att bli medveten om vad som kan vara stressande ingår också i behandlingen.

Ett viktigt resultat av en psykologisk behandling är att kunna lära sig att leva bättre med sitt tvång. Det behöver inte vara en misslyckad behandling om vissa tvång finns kvar i slutet av behandlingen. Kravet att bli helt utan tvång kan i sig vara en fälla; man blir rädd för tecken på återfall och irriterad på att inte klara allt som en person utan OCD kan.

Källa: Svenska OCD-förbundet